Freudiansk drömtolkning

Sigmund Freud skrev "Drömtydning" år 1900 för att visa att drömmar inte är slumpmässigt nonsens utan innehåller meningsfulla inslag från det omedvetna. Dessa inslag kretsar kring våra mest grundläggande drifter – drifterna av aggressivitet, sexualitet och själv­kärlek. Freud sade att vi ignorerar våra drömmar eftersom vi känner oss både generade och rädda inför dessa starka omedvetna drifter. Därför måste en freudiansk tolkning trycka förbi individens motstånd för att avslöja drömmens underliggande sanning. Den stora tragedin i människans liv, enligt Freud, är att våra instinktiva önskningar oundvikligen hindras av samhällets moraliska auktoriteter. Vår lycka genom livet beror på hur väl vi hanterar denna spänning mellan våra inre önskningar och de yttre auktoriteterna, och drömtolkning kan hjälpa oss att finna en hälsosam balans. Som Freud berömt sade, är drömmarna "kungsvägen" till en större kunskap om det omedvetna. Ju mer vi vet om våra drifter, desto bättre kan vi hitta mogna sätt att tillfredsställa dem så att de främjar, snarare än blockerar, vår utveckling mot psykisk hälsa. Det är därför drömtolkning är så värdefullt: det ger en ärlig bild av vilka vi verkligen är, vad vi innerst inne vill, var vi har våra största konflikter och hur vi kan övervinna dem.

En vanlig missuppfattning om Freud är att han trodde att alla drömmar handlar om sex. I själva verket ansåg Freud att drömmar även avslöjar icke-sexuella drifter, som aggressivitet och narcissism (självkärlek). En annan vanlig missuppfattning är att modern vetenskap har motbevisat Freuds teori om drömmar. I själva verket stöder de senaste rönen inom drömforskning Freuds påståenden om att drömmar avslöjar viktiga sanningar om det omedvetna sinnet. Freud hade inte rätt i allt, men hans psykoanalytiska idéer kan fortfarande ge värdefull vägledning i tolkningen av drömmar.